Den här bloggen, "The Bearded Fellows", handlar om dvärgschnauzrar och våra egna dvärgar Ruffen och Dalton i synnerhet.
Vi har ingen kennel utan "bara" en stor kärlek för skäggiga hundar.
Vi har ingen kennel utan "bara" en stor kärlek för skäggiga hundar.
Jag som skriver heter Charlotte och jag bor i Nödinge några mil norr om Göteborg tillsammans med min man Daniel och vår 7-årige son Zeb. Förutom att jag är hundägare, lärare och dekoratör är jag även fotograf, så på den här bloggen kommer jag att dela med mig av en hel del bilder av våra hundar och vårt liv tillsammans med våra dvärgar.
Hundarna är en stor del av vårt liv och jag har sedan många år haft ett stort intresse av rasen dvärgschnauzer. Vår svarta dvärg Ruffen var vår första hund och han har bott hos oss i snart 9 år. I september 2014 skaffade vi vår andra dvärghane Dalton i färgen svart och silver från Tinghofs Kennel utanför Ystad. Vi hade då följt den lille valpen nästan dagligen från att han var 6 dagar gammal via bilder och filmer som Tore och Beatrice Brogren på Tinghofs skickade oss. Så när vi till slut hämtade den lille 8-veckors valpen, hade vi redan ett väldigt starkt band till honom!
Våra båda dvärgar är både lika och väldigt olika till personligheten.
De är båda väldigt familjebundna, vaktar huset och trädgården, tycker om barn och beter sig väldigt lika varandra utomhus, dvs med mycket driv och motor. De är också mycket lättlärda och gör allt för att göra sina hussar och matte nöjda och vara dom till lags.
Men olikheterna är också många.
Ruffen har väldigt mycket vakt i sig och förhåller sig avvaktande och ofta misstänksam mot främlingar.
Dalton vaktar också huset och familjen men är inte alls så misstänksam mot nya människor utan har ett mycket öppet sätt och "älskar alla".
Ruffen vill gärna mäta sig mot andra hundar och då speciellt andra hanhundar.
Dalton har inte visat några sådana tendenser alls utan är mer intresserad av att leka och har en mer avspänd inställning till andra hundar.
Ruffen har alltid tyckt mycket illa om trimmning, och pälsvård i allmänhet, och springer gärna och gömmer sig när man lyfter fram trimbordet. Klippa klorna får vi tom göra hos veterinären.
Dalton däremot sitter under trimbordet när Ruffen trimmas, och väntar på att det ska bli hans tur. Ruffen har också ända sedan han var liten valp varit en mycket självständig hund som kan gå undan flera timmar och vara för sig själv. Ibland har man nästan glömt av att man har hund när man inte sett till honom på länge...
Dalton däremot, går helst inte längre än någon meter ifrån mig och han är också väldigt lätt att ha lös ute, då han håller sig alldeles intill sina familjemedlemmar.
Så ja, de båda dvärgarna är både lika och mycket olika.
Hursomhelst, så ångrar ingen av oss i familjen valet av ras och vi längtar redan efter nästa dvärgschnauzer, även om två hundar är väldigt lagom i dagsläget.
Ruffen har väldigt mycket vakt i sig och förhåller sig avvaktande och ofta misstänksam mot främlingar.
Dalton vaktar också huset och familjen men är inte alls så misstänksam mot nya människor utan har ett mycket öppet sätt och "älskar alla".
Ruffen vill gärna mäta sig mot andra hundar och då speciellt andra hanhundar.
Dalton har inte visat några sådana tendenser alls utan är mer intresserad av att leka och har en mer avspänd inställning till andra hundar.
Ruffen har alltid tyckt mycket illa om trimmning, och pälsvård i allmänhet, och springer gärna och gömmer sig när man lyfter fram trimbordet. Klippa klorna får vi tom göra hos veterinären.
Dalton däremot sitter under trimbordet när Ruffen trimmas, och väntar på att det ska bli hans tur. Ruffen har också ända sedan han var liten valp varit en mycket självständig hund som kan gå undan flera timmar och vara för sig själv. Ibland har man nästan glömt av att man har hund när man inte sett till honom på länge...
Dalton däremot, går helst inte längre än någon meter ifrån mig och han är också väldigt lätt att ha lös ute, då han håller sig alldeles intill sina familjemedlemmar.
Så ja, de båda dvärgarna är både lika och mycket olika.
Hursomhelst, så ångrar ingen av oss i familjen valet av ras och vi längtar redan efter nästa dvärgschnauzer, även om två hundar är väldigt lagom i dagsläget.
